Historia

Genom 1925 års försvarsbeslut beslutade riksdagen att Flygvapnet skulle bildas som en självständig försvarsgren jämte Armén och Marinen. Totalt skulle fyra flygkårer och en flygskola sättas upp från och med den 1 juli 1926. Första flygkåren skulle förläggas till Uppsala, till Västerås skulle Andra flygkåren förläggas.

Den 31 maj respektive 1 juni 1928 rev riksdagen upp det tidigare beslutet om vart flygkårerna skulle förläggas. Första flygkåren kom istället för Uppsala att förläggas till Västerås. Andra flygkåren kom att förläggas till Hägernäs öster om Stockholm. Första flygkåren sattes upp den 1 juli 1929, och flygkåren hade från början en mycket liten organisation som bestod av ett spanings- samt ett bomb- och jaktkompani.

Något flygfält i Västerås stod dock inte färdigt vid denna tidpunkt. Flygkåren hade inte eller någon egen förläggning, utan övertog den gamla infanterikasernerna Viksäng, där Västmanlands regementes var förlagda fram till 1927. Flygkårens flygverksamheten bedrevs vid den flygstation vid Centrala Verkstaden Västerås (CVV). Först år 1931 kunde flygverksamheten inledas vid Hässlö, vilket var även det året som landsbaserade flygplan baserades i Västerås.

Flygkåren blev beväpnad då med B 4 Hawker Hart. De många förseningarna i uppsättandet av flygkåren, innebar ett flertal förändringar för flygkåren. Bland annat påbörjades aldrig någon Flygvapengemensam spaningsutbildning i Västerås, och spaningsverksamheten vid flygkåren upphörde helt år 1934. Genom 1936 års försvarsbeslut beslutades att flygkåren skulle omorganiseras till en medeltung bombflottilj. Flygkåren fick med det namnet Västmanlands flygflottilj (F 1). Samtidigt som omorganisationen skedde, ändrades benämningen kompani till division. Genom samma försvarsbeslut hade det beslutats om en utökning med tre flottiljer. F 1 blev med det moderförband för uppsättning av F 4 (medeltung bombflottilj), F 7 (medeltung bombflottilj) och F 8 (jaktflottilj) och år 1944 F 14 (lätt bombflygflottilj). De tre flygdivisionerna beväpnades som enda divisioner inom Flygvapnet med B 3 Junkers.

Under krigsåren var F 1 uppdelad på fredsflottiljen F 1 Depå, underställd Chefen för Flygvapnet. Och krigsförbandet F 1 – underställd chefen Första flygeskadern (E 1). Officiellt bildades dock F 1 år 1939, och flyttades formellt till Hässlö under år 1944. I samband med detta påbörjades stor byggnation på Hässlö med bansystem och flygledartorn. Tornet är förmodligen det äldsta i Sverige varifrån flygtrafikledning ännu bedrivs.

Den 30 juni 1983 halades fanan framför kanslihuset en sista gång, innan dess hade Flygvapenchefen Sven-Olof Olson förklarat “Härmed förklarar jag Kungl Västmanlands flygflottilj för nedlagd”. Överste Börje Björkholm överlämnade sedan flottiljes fana till Flygvapenchefen, som i sin tur överlämnade fanan till Chefen F 16 överste Karl-Erik Fernander. F 16 övertog samtidigt förvaltningsansvaret över den fortsatta militära verksamheten vid krigsbasen Hässlö.

Under årens lopp har svenska flygvapnet haft dessa flygplansmodeller stationerade:

Spaningsflygplan
1930-1935: S 5A Heinkel

Jaktflygplan
1932-1938: J 6 Jaktfalken, 1931-1938: J 7 Bristol Bulldog MK IIA, 1948-1953: J 30 Mosquito MK 19, 1953-1960: J 33 Venom MK 51, 1959-1967: J 32B Lansen, 1966-1983: J 35F Draken

Bombflygplan
1937-1945: B 3 Junkers Ju 86, 1935-1938: B 4 Hawker Hart, 1944-1946: B 18A, 1946-1949: B 18B

Transportflygplan
1945-1958: Tp 9 Junkers, 1954-1973: Tp 83 Pembroke

Helikoptrar
1964-1983: Hkp 3B